Det var väldigt längesedan ni träffades nu. September år 2000. Det har snart gått 21 år för att vara mer exakt. Livet ni har skapat tillsammans är helt fantastiskt när man tänker på det. Dessa år har genererat tre barn, ett äktenskap och en väldans massa kärlek och minnen. Att några som möttes så pass unga har lyckats hålla ihop och vara tillsammans så här länge är ingenting som hör till vanligheterna. Ni var inte ens vuxna när ni träffades första gången. Skilsmässor är idag ingenting ovanligt och var och vartannat barn är så kallat skilsmässobarn. Att just ni har lyckats hålla ihop så här länge, vad är hemligheten egentligen?
Hur får ni kärleken att hålla?
Många frågar er hur ni har lyckats klara er tillsammans i så många år, utan så mycket som en paus ens? Ni är ju så olika som människor. Ni ställer er ofta den frågan själva också men det är så svårt att svara på. Det finns nog inget rätt svar eller ens bara ett svar på den frågan. Det är många faktorer som spelar in. Dels hur väl ni passar tillsammans och kompletterar varandras olikheter. Men också att ni låter varandra vara som ni är, ni försöker inte förändra varandra. Det tjänar ingenting till. Tid tillsammans är också viktigt. Speciellt tid på egen hand, utan barnen. Sedan mycket kärlek så klart, massor och massor av kärlek.
Att vara i nuet
Småbarnsåren är de jobbigaste och tuffaste åren i ens liv. Men det är också de mest underbara åren och kommer nog antagligen vara de stunder som ni längtar tillbaka mest till när ni blivit gamla. Att komma ihåg att vårda varandra och den kärlek man delar tillsammans och samtidigt också vara i nuet, det kan vara svårt ibland. Man behöver komma ihåg att njuta medan man kan, älska så länge det finns kärlek och ta hand om varandra. Men det kan vara svårt. Alla håller inte ihop livet ut. Men er kärlek är stark och ni ser till att ta hand om den kärleken och vårda det ni har tillsammans.